Hej bloggen! Eller hur man nu ska inleda blogginlägg!
Idag är 6e dagen i sträck som jag har hicka och det börjar ärligt talat bli jävligt drygt. Mitt mongotråkiga arbete har nu dessutom blivit en ren plåga fysiskt att ta sig igenom och jag går runt med ständig smärta i hals/bröst-trakten.
Hickan dök upp i fredags och var normal hicka fram till söndag kväll ungefär. Därefter började det bli mer och mer smärtsamt varje gång jag hickade och på måndagskvällen trodde jag att jag skulle gå sönder. Bröstet gjorde ont och det gjorde till och med ont vissa gånger jag andades och jag satt mest och svor för mig själv. Dessutom började det göra ont när jag svalde varm mat och dryck i halsen.
Jag är en "det-går-över-människa" men gick ändå till vårdcentralen, efter gnäll från mor min om att jag höll alla vakna om nätterna för att jag låg och hickade hela tiden. Blodprov, olika halsprov, lite lyssna på lungor och så genomfördes utan att något direkt fel kunde hittas.
Då plockar idioten fram en läkarbok och slår upp hicka i den. Där står det om någon medicin man kan prova, vilken han skriver ut till mig utan att ens veta vad skiten är för något, samt att man kan svälja en matsked socker för att försöka dämpa hickan. Medicinen visade sig vara någon form av bedövningsmedel som används av tandläkare och av läkare när de ska ha ner kameror i halsen på folk. Jag valde att ändå prova skiten som kan ha varit det äckligaste jag någonsin haft i min mun. Dels var det ingen vanlig vätska, utan den var lite tjockare, typ som gele, och smakade rumphår! Inte direkt mysigt att gurgla den skiten i munnen. Aldrig mer något sådant i min mun.
Jag röntgade även lungorna idag för att se om det är något fel på dom, samt någon konstig grej läkarn prata om som jag inte fattade någonting om. Har inte fått något besked om hur det såg ut ännu dock.
Nu är dag 6 snart slut åtminstone och hickan har lugnat sig något, dock har jag ont i bröstet och ibland känns det som att det växer fram en stor klump i halsen som ger mig kvävningskänslor om jag ligger ner. Lite scary inför nätterna faktiskt. Måste resa mig och andas djupt direkt varje gång det händer.
Hoppas jag får röntgenresultatet imorgon och är det helt positivt så kör jag igång min "Det-går-över-kur" igen och skuttar vidare med livet. Vore väldigt kul om det kunde lämna min kropp snart faktiskt!
Vad mer kan man säga om min vecka. Jag känner mig dissad av vissa människor och förstår ibland ärligt talat inte varför jag lägger energi på en del då det bara känns falskt från deras sida. Men jag är lika glad ändå.
Imorgon sker det jag väntat på hela veckan och till helgen ska J firas med gudomlig gruppmiddag i stan. Ska bli urtrevligt. Jag skrev bara av mig nu och orkar inte läsa igenom, så alla grammatiska fel och stavfel skiter jag i, om det finns några! Godnatt landet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar